Intervju: Black Rebel Motorcycle Club

black rebel motorcycle club

Foto: Maria Nilsson

Svartklädd rocktrio föredrar att prata på scenen

Den hyllade San Francisco-trion har med sitt debutalbum marscherat rakt in i hjärtan på rockfans världen över. Åtminstone de som inte är trångsynta nog att avfärda dem som ett Jesus & Mary Chain-plagiat.  När vi träffar dem efter deras suveräna konsert tillsammas med Vue på Kägelbanan på Alla hjärtans dag så verkar det dock som om de egentligen är rätt blyga killar.

Även i vintras turnerade trion med Vue som förband, och i Sonic nummer 6 beskriver Vue sina turnékamrater som ”konstnärstyper” och säger att ”De säger aldrig nåt, går knappt att prata med”. Tja, efter att ha träffat två av medlemmarna kan vi bara hålla med.

Peter Hayes och Robert Turner förklarar att de helst gör max tre intervjuer per dag eftersom de inte gillar intervjuer. Så när de väl öppnar munnen är det för några uttänkta slackeraktiga fraser. Vi pratar lite om Sverige och undrar om de gillar det så mycket att de kan tänka sig att komma tillbaka.

– Jag vet inte vart jag är på väg, bara var jag har varit, säger Peter Hayes och vrider på sig.

Förutom de självklara svenska band de har hört pratar de även om något band som de inte riktigt minns namnet på, men som ska heta Peaches nånting och tydligen vara bra. Fast man vet aldrig med amerikaner, det skulle ju kunna vara ett schweiziskt band också. Å andra sidan, hur många schweiziska band känner ni till?

De har gjort en låt som heter ”Kill the US government” (numera omdöpt till ”US government”). Man kan tycka att det tyder på ett politiskt engagemang och att de borde bubbla av budskap och vettiga grejer som vill ut. Men Peter pratar lika lugnt och nästan besvärat:

– Jag hoppas att vi sa allt för en halvtimme sedan.

Vi frågar om de kan leva på musiken ännu och de mumlar något om att de måste sälja ett visst antal skivor, och att de har haft vanliga hederliga jobb förut.

– Du vet, nio till fem-jobb. Jag var en mekaniker. Men jag var inte duktig, säger Robert Turner och ler snett.

Vi nämner att deras hemsida har fungerat lite konstigt på sistone och de blir inte särskilt förvånade.

– Det råder mycket förvirring där. De människor som skötte hemsidan… de försvann.

En lösning skulle kunna vara att ta hand om allt själva?

– Yeah. Vi är relativt inblandade i allting. Men jag hatar hemsidan mest av allt. En hemsida… jag tycker att det är som osynligt bläck och jag vill inte engagera mig för mycket i det, funderar Robert.

Trummisen Nick Jago fick inte lämna USA eftersom det var trubbel med hans green card eller uppehållstillstånd eller liknande. Något som ställde dem inför ett svårt val: att antingen åka 2/3 av bandet till Europa eller också att stanna hemma allihop. De valde att åka utan Nick, men trivs inte med det och säger att de knappast tänker turnera utan honom igen.

Men de gillar att turnéra med Vue sedan förra gången och berättar att de såg till att de följde med även den här gången.

– Vi saknade dem. De är som familj. När du är hemifrån länge så blir det här din familj.

Och när de sedan får den svåra frågan om vad de har för intressen förutom musik, så väljer de att ta hjälp av den blonda killen i Vue som passande nog sticker in huvudet just då. Jonah Buffa funderar en stund och säger sen:

– Jag tycker om motorbåtar. Och att diska dricksglas hemma hos människor. Förutom biten med att limma ihop dem… Annars tycker jag inte om att diska, men faktum är att jag tycker om allt som är riktigt rent.

Efter det inser vi att vi nog har lyckats locka ur dem en dagsranson av deras ordförråd och låter dem ge sig vidare genom Europa för att erövra nya fans. Och kanske… städa lite?

Maria Nilsson
Julie Rocco

Den här intervjun är också publicerad i Stardust #9, augusti 2002.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.