Nina Hemmingsson – Jag kallar den ”panik”

Foto: Maria Nilsson

Konstutställning
Nina Hemmingsson
Jag kallar den ”panik”
Bror Hjorths Hus, Uppsala
24 mars – 13 maj 2018

Briljant igenkänningshumor

Så blev det då äntligen dags för Nina Hemmingssons första utställning i Uppsala. Passande nog på Bror Hjorths Hus, inte långt från Eriksberg och Norby där hon växte upp. Stardust har aldrig skrivit om konst förut men kunde inte låta bli att plita ner några rader om den här underbara utställningen.

Jag kallar den ”panik” visar olika delar av Hemmingssons konst. Det hon är kanske mest förknippad med, enrutingarna, finns förstås med, liksom de lite längre serierutorna. Mest iögonfallande är dock två andra inslag: dels den långa raden med småteckningar, dels den stora väggmålningen.

Småteckningarna är i ungefär A6-format och börjar med äldre material, upp till tio år gamla teckningar, och blir sedan nyare och nyare längre åt höger. Raden är inte fylld ända ut och de kommer att fyllas på under utställningens gång, allt eftersom Nina Hemmingsson ritar nya teckningar.

Foto: Maria Nilsson

Den stora väggmålningen sträcker sig från golv till tak och föreställer figuren som ständigt återkommer i hennes teckningar: kvinnan med pärlhalsband, håriga ben och den där vassa tungan som man önskar att man själv hade. Det finns även en mindre teckning av kvinnan som är lätt att missa, lite som ett gömt påskägg bakom ett hörn.

Foto: Maria Nilsson

Visningsguiden berättar att Nina Hemmingsson alltid tecknar sina serier i svartvitt först, sedan har hon börjat lägga till färg för att tidningarna hellre vill ha det. Men Hemmingsson har utgångspunkten att om en serie inte fungerar i svartvitt så gör den inte heller det i färg.

Guiden poängterar också det lustfyllda. Ni vet de återkommande träden som Hemmingsson tecknar? De är roliga att rita. Pudlarna? Samma sak, de har en rolig form. Och så vidare.

Utställningen fungerar onekligen likadant åt andra hållet – vi besökare har väldigt roligt när vi tittar på den. Många fnissar igenkännande, en och annan gapskrattar. Den svarta humorn, det feministiska, de träffsäkra iakttagelserna av starka känslor och tomma känslor. Allt det som gör Nina Hemmingsson till en av de främsta vi har i Sverige när det gäller serietecknare och konstnärer. Vi känner igen oss och vi älskar det.

Än finns tid att se utställningen om ni ännu inte har gjort det.

(Och vill ni följa i Stardusts fotspår så tar ni en kort promenad till Sommarro och äter fantastiskt goda handgjorda dumplings på Victoriahamnen efteråt, mums.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.